En råoljeläcka är som att åka på spa för havet

Och jag får en tår i ögat.

Nu är det ju så att vi och havet faktiskt har en relation, även om havet inte kan prata och även om den relationen på många sätt är bortglömd. Själv har jag sedan barnsben älskat vatten, simmat, fridykt, seglat spelat UV-rugby och släpat hem böcker av Coustaue från antikvariat.

Jag har också levt på egen segelbåt på Bahamas under ett par månader. Med ett djupgående på 1,40 m tog vi oss runt på de grunda sandbankarna, långt ifrån kasinon och kryssningsfartyg, och upptäckte världar under vattnet som liknade de som finns i museers akvarium. Vi drog vår egen fisk, hummer och till och med haj.

Kanske är det därför jag blir så illa berörd av det som händer i Mexikanska Golfen. Det där paradiset var för en kort stund i livet mitt habitat. Och kanske är det inte främst bättre pris på ekosystemtjänster vi verkligen behöver – utan en mer känslomässig relation till havet. Som om det kunde prata.

Hur ser din relation till havet ut?

PS. Största spillet i historien? SvD, DN, 2

 ”every footfall is a chess move” – Barefoot Ted

I somras gjorde jag och min flickvän en veckolång vandring genom Sarek. Vi började vår första dag i Saltoluokta efter lunch och hade dryga 2 mil framför oss på Kungsleden söderut. Vädret var varmt och soligt men med en del vind. Inför turen hade jag införskaffat ett par lätta trailrunningskor med låg vattenupptagningsförmåga. Tanken var att testa konceptet med lätta mesh-skor (Montrail Mountain Masochist) och blöta fötter kompletterat med ett par Sealskinz för riktigt kalla och långvarigt våta förhållanden. Mina FiveFingers tog jag med som vadarskor.

Efter ca 12 km var det dags för middagspaus. Jag hade börjat känna av den familjära känslan av varma, trötta fotsulor och även ett litet litet sting av smärta i ena knät som jag känner ibland när jag t.ex. tränar.  Av med skor och trampa runt lite barfota för luftning. Jag har alltid gillat att kyla av fötterna vid vandring så nu isar jag dem ordentligt i en bäck och drar sedan på mig mina fivefingers.

Efter middagen så behåller jag mina VFF på för att testa lite. Jag har tidigare inte gått i fjällmiljö med packning i dem och känner mig för lite. Fötterna känns som nya efter badet och knäsmärtan försvinner nästan magiskt efter ca 20 minuters vandring. Jag vandrar ibland på leden och ibland i ljungen vid sidan om. Båda känns bra men barfotakänslan i det mjuka riset är fantastiskt skön.

Vi går torrskodda på leden och det blir lite varmt även i VFF:s. När vi närmar oss Sitojaure får vi kontakt med mannen som ska köra oss i båt till Rinim och han ber oss vika av från leden ner mot sjön. Jaha tänker jag, nu blir det dags att testa konceptet våta fötter när vi klafsar ner i myren, och gör mig redo för att byta till Sealskinz och Mountain Masochists. Första steget ner i myren med torra fivefingers tar emot men det är skönt att åter kyla fötterna. Man får väl se hur länge det går utan att de blir för blöta och kalla tänker jag. När vi kommer fram till båten är mina fötter våta och kalla men inte jag fryser inte och fötterna känns faktiskt skönare än när jag trampade led. Nu är klockan 23, det har blivit kallare och under båtfärden fryser både jag och mina fötter när vi måste sitta stilla i vinddraget. Så fort vi går av båten och knatar uppåt för att hitta en lägerplats blir de varma igen.

När jag vaknar nästa morgon inspekterar jag mina fötter. De ser bra ut, huden är hel, smidig och stark och fötterna känns inte trötta på nått sätt. Jag känner ingen träningsvärk i vader eller ben så jag bestämmer mig för att testa en dag till. Detta upprepas varje morgon och när veckan är slut har jag korsat Sarek i FiveFingers. I hällregn, stormvindar, snö och dimma. Genom träsk, myrar, stenmark, blockterräng och ängar. Mina meshdojjor använde jag endast som lägerskor och vid en topptur.

Jag älskar att gå barfota och den känslan handlar om mer än tekniska diskussioner om vriststöd och komforttemeperaturer. Jag tror att det finns en anledning till att våra fötter är så känsliga. Det händer något med helheten när man släpper lös hela fotens känsel och kopplar ihop den med synen och övriga kroppen. Ska man barfotavandra så kan man inte plöja på som en pansarvagn utan att se sig för var man sätter fötterna. Man kan inte gå och vara i en annan värld utan man måste vara här och nu, närvarande. För mig var detta en lärdom som gav vandringen en ny dimension.

Här kommer några reflektioner och svar på frågor jag fick av folk jag mötte på vägen:

Utrustning under vandringen:
Vibram FiveFingers (VFF) KSO
BOLA tåstrumpor i merinoull
Vandringsstavar Diamond Back Trail Back
Totalvikten på packning var ca 16 kg varav 1-3 kg på kroppen vid vandring, i ryggsäcken ca 14 kg.

Stöd och dämpning.
VFF ger i princip ingen stöd och ingen dämpning vid vandring utan endast ett skydd mot vassa föremål. Kort sagt så saknade jag inte de har egenskaperna en enda gång. Jag har läst en hel del på nätet om barfotalöpning och mycket av det synsättet kan appliceras på vandring också.  Själva steget förändras när man går i VVF:s och fotens egen stötdämpande funktion används. Det blir också ett måste att läsa av underlaget man går på. I början tar detta en del koncentration, men efter ett tag gör man det mer eller mindre intuitivt. Personligen kan jag jämföra det med att åka skidor där man i början måste stirra en meter framför sig för att ha koll på underlaget men efter ett tag kan göra detta mer perifert medan man tittar framåt. Jag fick en del frågor om det inte var lätt att vricka sig men jag upplevde inte ett enda hårt snedsteg under de ca 10 milens vandring. Steget blir också per automatik (eller per självbevarelsedrift om man så vill) mjukare. Foten sätts inte ned lika hårt och bestämt som vid kängmarsch och den hinner därmed känna av underlaget innan den belastas fullt. Dessutom går jag med stavar så skulle olycka vara framme så avlastar man snabbt och reflexmässigt en feltrampad fot med dem. Jämfört med en lågsko upplevde jag VFF:en som mer stabil och detta tror jag beror på att lågskon lyfter upp hälen och tyngdpunkten utan att ge något extra stöd.

Skydd mot vassa stenar, rötter etc
VFF:en har en mycket tunnare sula än ett par lågskor och det går inte att stövla på som med en tjockare sko eller kängsula. I och med det lätta steget och att jag hela tiden läste underlaget mer eller mindre medvetet så upplevde jag inga större  problem med att att jag skar eller stack mig . Några gånger per dag landade foten så att det blev på gränsen till obehagligt, på t.ex. en sten eller en rot men reflexmässigt lade jag över tyngden på den andra foten och det gjorde aldrig ordentligt ont. Detta kan nog av andra upplevas som en reell komfortminskning jämfört med skor. Vid ca 4-5 gånger slog jag i lilltån så att det gjorde ont.

Grepp
VFF:en har en slät sula och får dåligt grepp på lerigt underlag jämfört med ett skodon med mönstrad sula. På grund av detta kommer jag kanske titta på en VFF-modell med grövre mönstrad sula till nästa tur. På sten, både hal och torr, upplevde jag att greppet var bättre än med traditionella skodon, Detta tror jag främst beror på att foten tills skillnad från en styv sula kan forma sig efter stenen och därmed får större kontaktyta mot underlaget. Kanske även på den förmåga att intuitivt sätta ned foten på rätt ställe som man får efter ett tag.

Blockterräng kräver fullt fokus i varje steg vare sig man har VFF, skor eller kängor på fötterna.

Väta
VFF:en har i princip inget motstånd alls mot väta och man vandrar mer eller mindre våt om foten hela tiden. Å andra sidan tar de upp väldigt lite vatten och torkar hyfsat fort.

Vad

Vid vad är det bara att kavla upp byxorna och knata över, kavla ned och fortsätta. Detta innebär att foten har maximal cirkulation innan, under och efter vadet och jag upplevde sällan att jag blev för kall. Ofta upplevde jag en känsla som att blodet började rusa i foten av avkylningen och ibland kändes de varmare efter badet än före. Det här var helt oväntat och jag förstår inte riktigt hur det går till men ibland var det faktiskt skönt med ett iskallt vad för att få upp cirkulationen och värmen i fötterna.

Inför vad i nära nollgradigt smältvatten från glaciär. Fotvård med glacial lera!

Kyla
Här upplevde jag största nackdelen jämfört med traditionella skor men jag blev förvånad över hur pass bra det ändå gick att gå i blöta FiveFingers. Tåstrumporna i ull hjälpte såklart till, de värmer ju även i fuktigt tillstånd. Endast vid ett fåtal tillfällen upplevde jag att mina fötter var för kalla för att det skulle vara behagligt. Under största delen av tiden upplevde jag däremot att avkylningen var positiv eftersom jag nästan alltid blir för varm i kängor och skor. Min teori är att VFF:en tillåter att cirkulationen i foten blir högre och det verkar som att så länge man har cirkulation i foten så kan utetemperaturen gå ner väldigt lågt (testat till strax under noll) innan man upplever att foten blir för  kall. Foten blir kall men man fryser inte. För mig var det också en lärdom om min egen kropp att fötterna, så länge de har cirkulation, har ett mycket brett temperaturspann där de är komfortabla. Till nästa tur kommer jag att överväga en varmare VFF (Trek eller Flow). Min tro är att med en sådan kommer tillfällena då det känns för kallt i princip utebli. Vid raster och läger bytte jag till mina meshdojjor, ofta utan att byta mina våta tåstrumpor och de kändes alltid varma nog.

Trötthet
Jag blev förvånad över att jag inte upplevde någon av den slags trötthet jag brukar få i fötterna och då främst i sulorna av vandring i terränglöparskor och framförallt kängor. Istället kände jag att att hela underkroppen jobbat på ett sätt som den inte riktigt var van vid, då främst i sätesmusklerna och höfterna. I själva foten fick jag en stramande känsla i sulan, som en lätt träningsvärk, snarare än den milda smärta jag brukar uppleva i traditionella skor. På kvällarna kunde jag känna en pulserande känsla i fötterna, inte alls obehaglig utan snarare skönt på grund av den höga cirkulationen,

Lukt
Eftersom skor, strumpor och fötter blev genomsköljda flera gånger dagligen så uppstod ingen dålig lukt.

Till slut några ord om förberedelser: Första gången jag gick i mina VFF tog jag en runda på 3 km runt grannskapet. Jag hade träningsvärk i vaderna i tre dagar efteråt.  Inför vandringen i somras har jag tränat crossfit barfota under ca ett år och sprungit kortare distanser på löpband och på konstgräs barfota. Att ösa på 500m helt barfota på asfalt är inga problem för mig. Till vardags tofflar jag runt i ett par Sanuks med minimalt stöd för foten. Förutom detta så hade jag en hyfsat lätt packning på 14kg i början av vandringen. En tyngre packning hade säkert påverkat upplevelsen väsentligt.

Trevlig VFF-terräng med varierande stenighet.

Mer om barfota:
Barefoot Ted på Google:

HowTo start barefoot hiking

http://www.wikihow.com/Start-Barefoot-Hiking

traningslara.se har startat en serie om barfota vs skor

http://traningslara.se/skor-barfotalopning-fotisattning-vara-fotters-utveckling-del-1-av-7/

Nike vs MIT: The barefoot professor:

PS: För er som vill behålla skor och kängor kan jag rekommendera att prova tåstrumpor. Varmare och skönare – man får till och med lite barfotakänsla i kängan.

Aftonbladet om äpplen

Det visar sig att kostnaden är:

COOP Frysta blåbär (100% bär): 128,44 kr / kg

Änglamark Ekologisk blåbärssylt: 70,29 kr/ kg.

Det ser ju ut som att blåbärssylten är en given vinnare – man får ju mest vikt för pengarna. Men är det vikt som räknas när man handlar mat? Blåbärssylt består till 50% bär, 45% socker och 5% tillsatser.

Låt oss börja med de 5 procenten tillsatser. Vad man än tycker om tillsatser så har de inget näringsmässigt värde. De har ett värde i t.ex. förlängd hållbarhet, som i sin tur borde avspegla sig på priset. För mig som konsument har det alltså inget ekonomiskt värde alls i jämförelse med de frysta bären. Tillsatserna kan också ha ett värde som konsistensgivare. För mig personligen är detta värde noll eftersom jag tycker att lite rinnig sylt är helt ok.

Syltens verkliga kilopris blir då 73,99 kr/kg eftersom 5% är värdelöst.

Sylten ser ju fortfarande ut som en vinnare. Men låt oss ta en titt på de två resterande ingredienserna; blåbär och socker. För mig personligen är sockret värdelöst eftersom jag vill äta så lite socker som möjligt. Kilopriset för att köpa blåbär som sylt blir då 140,58 kr/kg vilket är en sämre affär än att köpa de frysta bären. Även om jag skulle värdesätta socker så blir kostnaden för att köpa blåbär och socker separat ca 80 kr/kg, dvs ungefär lika dyrt som att köpa sylt.

Så visst kan man tycka att det är lyxigt att käka bär istället för sylt och slippa sleva i sig socker och tillsatser. Men dyrare är det inte.

PS. I SvD idag kan man läsa om mer blåbärsekonomi när mycket mat slängs i onödan. Vad är det verkliga kilopriset på maten när en stor andel slängs och måste priskompenseras? Naturvårdsverket efterlyser styrmedel för att komma till bukt med problemet. Mitt förslag är att börja med att skippa ”bäst-före-datum” och därmed låta folk ta ansvar för den mat de köper och konsumerar. Mer om detta i nästa post.

The Vanilla Elvis

1 banan

1 glas mjölk

1 slurk vispgrädde

1-2 matskedar jordnötssmör (Kung Markatta gör ett bra utan konstigheter och socker)

PS Fler recept på SvD

1 knivsudd malen vanilj (OBS inte samma sak som vaniljsocker…)

Mixa med mixer ett par sekunder och häll upp.

PS Fler recept på t.ex. SvD

- Hur äter du?

- Hur menar du? undrar jag och börjar tänka i banor av måltider, mattider, recept och menyer.

- Äter du nyttigt?

- Ja det beror på vem du frågar. Jag äter något som ligger nära det som kallas LCHF eller Stenålderskost. Mycket grönt, mycket fett och lite kolhydrater. Nästan inget mjöl och socker. Jag förklarade att jag försöker slutat äta ur ett näringsperspektiv och istället försöker bygga en hållbar matkultur utifrån det lilla vi faktiskt vet om mat och vårt ursprung. Ta bröd till exempel. Jag mår inte bra av bröd såtillvida att magen blir bullrig och jag blir trött för stunden och fet i längden. Men det är underbart gott och det är kulturmat med djupa traditioner. Så min regel när det kommer till bröd lyder ”Ät bara bröd som du eller någon du känner bakat” (1). Att allmänt ”dra ner” funkar inte för mig.

- Vad äter du för fetter? Vad använder du när du lagar mat? fortsätter hon

- Olivolja, smör, grädde, bacon kokos- och ankfett. Fast olivolja mest till grönsakerna. Jag lagar nästan all mat i animaliskt fett.

- Märkligt säger hon och tittar åter på resultaten. Märkligt. Du har nämligen helt perfekta värden rakt över.

Nu tar samtalet en ny vändning. ”Off the record” visar det sig nämligen att sjuksköterskan har en annan åsikt än den hon ”måste framföra enligt Socialstyrelsen”. Utifrån sina hundratals samtal med testpersoner  verkar hon försiktigt ha fått en ny syn på mat. Vi pratar om processad mat och mjöl, light-produkter och om evolution och biologi.

-Fortsätt som du gör, avslutar hon samtalet, ändra ingenting. Det ska bli intressant att följa upp dig om tre år.

Intressant kanske men inte viktigt. För jag tror inte att man kan äta vare sig ur ett makronutrients- eller BMI-perspektiv och samtidigt ha en funktionell matkultur. Det är dags att säga farväl till nutritionismen.

Innan jag går hejdar hon mig:

- Du. VAR får man tag på det där ankfettet?

Fridens,

Grottmannen

PS 1. SvD tipsar idag om recept för en veckas ”lågkolhydratkost”. Om man bortser från den taskiga benämningen kan det kanske inspirera dem som är sugna att utmana sin nuvarande matkultur en smula…

PS 2. SvD har även en serie om hur hjärnan fungerar med mat (2) och hur en icke-funktionell matkultur kan ge lite sämre värden på hälsokollen (3)

(1) Antagligen hade ingen haft fetma om alla lagade sin egen mat. Hur mycket bröd skulle vi baka? Och hur ofta skulle vi ställa oss och tillverka egen pasta? Antagligen bara till fest. Skala ris eller göra gelehallon? Troligen aldrig. Jag applicerar min brödregel även på pommes frites; om jag lagar dem själv är det ok att äta. Och för att ställa sig och skala och sedan fritera (i ankfett givetvis) måste man vara bra sugen. Då är det värt det. Och ljuvligt gott.

Ett kvickt överslag gav att ungefär 2 av 30 personer valde att promenera medan övriga 28 valde att stå och frysa, sedan tränga in sig i den överfulla vagnen för att sedan stå och frysa igen på nästa perrong innan bytet till nästa tåg. En av vandrarna drar efter en stunds promenad upp telefonen och pratar upplivat : ”Tåget kunde inte stanna så jag GÅR nu.” Som om det var för första gången.

Det slog mig hur långt bort vår kultur kommit från något av det mest grundläggande (primalindex: ca 75%) man kan göra som människa; att gå.

I det stillasittande samhället borde vandring ses som en lyx och en närmast helig handling. För min egen del räcker det med känslan av helhet med kroppen i rörelse i landskapet och tanken fri i sinnet för att vilja gå. Att gå med vänner och älskade och låta samtalet fara fritt kan leda till det finaste bandskapande. Studie efter studie (länk) visar även vetenskapligt på gångens helande effekt på både kropp och hjärna (*).

Vore vinterns kaos verkligen ett kaos eller ens ett problem om majoriteten av befolkningen kunde tänka sig att göra det som den absoluta merparten av alla våra mänskliga förfäder någon gång gjort – nämligen att gå 30-60 minuter för att komma fram?

Promenadbild

Kaos?

(*  SvD, 2, 3, 4, 5, DN, 2, 3, GP)

** Jag tror att uppdelningen av kropp och hjärna är artificiell och många gånger vilseledande (se t.ex. länk) men det är lätt hänt att följa normen i språkbruket…

Primal index för några olika aktiviteter:

Reproduktion: 100%

Gång: 75%

TV-tittande: 0,00002 %

Äta spannmål: 0,002 %

Idén är att primalindexet kan hjälpa oss att förstå vad vi är evolutionärt anpassade till och vilka aktiviteter som bör uppta merparten av vår tid utan att för den skull vara ett absolut mått.

1 ) Använd strumpor, underställ och/eller överdragströja i merinoull. De här fårens ull har utvecklats under lång tid för att värma i kyla och svalka på sommaren. Dessutom har dom en struktur som bakterier inte gillar vilket leder till att de sällan luktar illa även om man svettas en vecka i dem. Moderna underställ i plastmaterial luktar illa direkt eftersom dom saknar dom här antimikrobiella strukturerna. Primal vs High tech 1-0.

2 ) Andra djur som är experter på kyla är gäss. Skaffa en dunjacka eller en dunväst. Den moderna flisen gjord av plast är chanslös vid jämförelse av värmeisolering och vikt. Seriösa tillverkare använder ett dun som är en restprodukt från döda fåglar från uppfödning. Världens bästa dunkläder görs av Western Mountaineering (finns på GetOut) och PHD Mountain Software. Primal vs High tech 2-0.

3 ) Rör på dig. Det första jag gör när jag går ut är att jogga 3 min. Då kan jag vänta hur länge som helst på bussen i min dunjacka. Dessutom är det bara bra att få minst en pulshöjare varje dag. En ännu bättre lösning är att skaffa vinterdäck till hojen eller gå till jobbet. CYKLA på vintern? GÅ ute i -15 C? Ja precis! Rörelsen håller dig varm och du slipper bli svettig som på sommaren på grund av luftens kylande effekt. Primal vs High tech 3-0.

4) Om du fryser om händerna: Stå med armarna rakt ned. Vinkla händerna rakt ut från kroppen. Lyft och sänk axlarna och känn hur blodet pumpas ut i händerna. Upprepa tills händerna är varma.

5 ) Om du fryser om fötterna: Lyft upp benet med böjt knä så att låret pekar rakt fram, ut från kroppen. Banka lagom hårt på knäts ovansida (bakom knäskålen). Känn hur du trycker ut blod i fötterna. Fortsätt tills du är varm.

6) Se till att ha varma handleder men att du inte begränsar blodtillförseln till händerna. Om du inte har en en jacka som är tight kring midjan hjälper det även att stoppa ner t-tröjan eller skjortan i brallorna.

7 ) Sov ordentligt. Trött = frusen. Dessutom får man cancer och så blir man tjock av att sova för lite – speciellt på vinter. Läs mer i Grottmannes guide till ljus och sömn (Del 1: Ljus, Del 2: Sömn).

8 ) Ät en kost som stimulerar fettförbränning. Varför fryser tjocka barn mer än smala? För att de smala bränner sitt fett medan tjockisarna lagrar. Förbränning ger värme. Som att ha en brasa inombords ungefär. Med en stenålderskost och mycket sömn och mörker fattar kroppen att det är vinter och gör det den är tänkt att göra när kylan sätter in: eldar fett.

9 ) Slappna av. Andas ut. Låt axlarna sjunka ner. Är det verkligen så himla kallt – fryser du verkligen? Eller är det en mental inställning som börjar med ”Usch vad det är kallt och mörkt ute”? Om du är mentalt inställd på att frysa så hjälper inga dunjackor i världen. Att det är kallt och biter lite i kinden betyder inte att du fryser. Om du verkligen fryser och inte kan göra något åt det: acceptera att du fryser. Att du fryser betyder inte att du lider. Se det som en mental utmaning.

BONUSTIPS: Ett tvåglasfönster med persiennen neddragen isolerar lika bra som ett treglasfönster.

* SvD 2 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, DN 2 3, 4, HD, GP 2, 3, 4, 5, VK, SD

Den här delen har ett ganska enkelt budskap: ”Sov mycket – speciellt på vintern.”

De flesta rekommendationer för sömn ligger på 7,5 – 9 h per natt vilket anses räcka för att inte bygga upp eller öka en sömnskuld. Vid träning bör man sova mer, Crossfit rekommenderar t.ex. 9-10 timmar om man följer programmet. Sömnbehovet påverkas av tid framför dator- och  TV-skärmen under kvällen med dess högfrekventa ljus. Dessutom varvar inte hjärnan ned på samma sätt vid googling och spel. Under stora delar av året förskjuter vi  sömnen i förhållande till den naturliga dygnsrytmen så att vi är vakna när det är mörkt ute och sover långt efter det att solen går upp, vilket ytterligare försämrar kvaliteten på sömnen.

Rutiner för bra sömn:

- Försök att följa dygnscyklerna så gott det går – att vara vaken när det är mörkt och sova när det är ljust gör sömnen ”mindre värd”. Sikta på att få minst 9h sömn till soluppgången (alt. den tid du måste gå upp) under sommaren och 10h på vintern.

- Varva ner tidigt, ca en timme innan läggdags. Det är viktigt att släcka ner högfrekvent ljus från TV- och datorskärmar eftersom det stör sömnhormonerna. Stäng av dator och TV minst en timme innan du går och lägger dig. Släck ner så mycket du kan – tänd ett par ljus istället.

- De flesta människor överskattar hur mycket de sover. Varva ner tidigare om du behöver för att verkligen få tillräckligt med sömn. Tänk på skillnaden mellan läggdags och insomningtid.

- Sov med låg temperatur (17 C) i rummet. Tänk grotta

- Mörklägg rummet. Även på vintern är en natt i Stockholm ljus som en sommarnatt på grund av all belysning så mörkläggningsgardiner behövs året om. Undvik stand-by dioder och framförallt väckarklockor med lysande displayer.

- Sov mer (under de mörka timmarna) när du är sjuk

Läs mer i:

Modern livsstil bakom många sömnproblem, DN 2010-02-25

Brist på morgonljust kan förskjuta dygnsrytmen, DN 2010-02-25

Sömnbrist hänger kvar länge, DN 2010-01-14

Sommarljuset ökar risken för självmord, SvD 2009-05-08

Sömnbrist gör oss feta, DN 2004-12-05

Sömnbrist leder till fetma, DN 2002-08-19